×
Vi
logo

Artikel från Advokatfirman Lindmark Welinders webbplats lwadvokat.se

Våra case

David mot Goliat
i
miljöskademål

Det är ofta svårt för mindre företag och andra aktörer att hävda sin rätt gentemot statliga myndigheter. Advokatfirman har med framgång biträtt en mindre bostadsrättsförening i Kristianstad i ett skadeståndsmål på grund av kommunens angränsande gatuarbeten som gett upphov till vibrationsskador på föreningens fastighet. 

Under senvåren 2011 utförde kommunen asfalteringsarbeten utanför föreningens fastighet. Arbetena föranledde nivåskillnader vid brunnslocken i gatan vilka orsakade vibrationer från den förbipasserande trafiken och ledde till sprickor i byggnaden. Senare, från och med hösten 2012 utfördes även väg- och ombyggnadsarbeten, som ett led i infrastrukturprojektet Kristianstadslänken. Arbetena orsakade nya vibrationsstörningar och ytterligare sprickbildning i fastigheten. 

Sprickor uppkom såväl på den då nyrenoverade fasaden som inuti lägenheterna och huset blev också rejält nedsmutsat som en följd av de omfattande arbetena. 

Föreningen stämmer kommunen

Den lilla föreningen med blott 17 lägenheter hade flera gånger varslat kommunen utan någon större respons. Till sist stämdes kommunen vid Mark- och miljödomstolen i Växjö år 2015. Föreningens styrelse hade gjort ett bra bakgrundsarbete genom att dokumentera sprickorna och spara sina skrivelser till kommunen. Flera bostadsrättshavare vittnade också i rätten om kraftiga skakningar i samband med arbetena, liksom uppkomna och växande sprickor. 

En bostadsrättshavare berättade om hur hon sett en arbetsmaskin köra på föreningens fasad. Ägaren av en annan fastighet på samma gata vittnade om nedfallande stuckaturer och innehavaren av det närbelägna hotellet berättade att det skakat så mycket att de skämtat om en höjning av priset eftersom gästerna fick massage på rummet. 

Rättens ledamöter höll också s.k. syn på platsen, innebärande att de lämnar rättssalen för att själva besiktiga fastigheten. 

Kommunen hade från sin sida åberopat bland annat ett vittnesförhör med en namnkunnig professor i byggnadsteknik som intygade att det var uteslutet att arbetena kunnat orsaka de uppkomna skadorna. 

Trots professorns tunga ord vann föreningen i Mark- och miljödomstolen som i sin dom från 2016 konstaterade att störningarna inte skäligen borde tålas och att det fanns övervägande sannolikhet för orsakssamband mellan kommunens arbeten och skadorna på föreningens fastighet. 

Kommunen ger sig inte

Kommunen överklagade till Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt, men efter en ny omgång 2017 vann föreningen även där. 

Dock gav sig inte kommunen, utan överklagade på nytt till Högsta domstolen, som efter 9 månaders väntan lämnade besked om nekat prövningstillstånd. Därmed stod Mark- och miljööverdomstolens dom fast. 

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

I likhet med Mark- och miljödomstolen gjorde Mark- och miljööverdomstolen bedömningen att det var övervägande sannolikt att vibrationerna hade orsakat sprickbildningen i bostadsrättsföreningens fastighet. Störningarna bedömdes inte vara sådana att de skäligen borde tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. 

Kommunen bedömdes därför vara skyldig att ersätta bostadsrättsföreningen för åtgärdandet av de uppkomna sprickorna och målning av fasadsockeln. 

Domen M 6128-16 finns refererad på domstolens hemsida och kan läsas via länk HÄR

Vad finns det för lärdomar att dra av detta ovanliga fall? 

För det första: Den lille kan ibland få rätt mot den större. Om man ska lyckas ”slå i underläge” är det dock viktigt att ha väl genomtänkta grunder, trovärdiga vittnen och en robust skriftlig bevisning. 

För det andra: Domen visar att en fastighetsägare kan ha rätt till skadestånd för ett så vanligt förekommande arbete som gatuomläggning. Domen lär få betydelse för hur kommuner och andra aktörer framöver ska genomföra denna typ av verksamhet och vilka resurser som ska läggas ned på förebyggande åtgärder och kontroller för att slippa skadeståndsansvar. Lagens krav på att störningarna varken får vara orts- eller allmänvanliga för att ersättning ska kunna utgå gäller dock fortsatt. 

För det tredje: Det krävs stor uthållighet för att få rätt. Den lilla föreningen fick först 7 år efter sprickornas uppkomst och nästan 3 år efter att stämningsansökan lämnades in rätt till ersättning av kommunen, som även dömdes att betala föreningens rättegångskostnader. Ett plåster på såren för den långa väntetiden är åtminstone att ränta enligt räntelagen utgick på beloppet.