×
Vi
bild
logo

Artikel från Advokatfirman Lindmark Welinders webbplats lwadvokat.se

Affärsjuridik i verkligheten

E-handel ur
ett svenskt
perspektiv

Svensk e-handel är på stark tillväxt och intresserar därför många utländska företag. De som vill etablera sig i Sverige och sälja sina varor mot svenska konsumenter kan på ett relativt enkelt sätt etablera sin e-handel i Sverige. Med utgångspunkt i ett fall från verkligheten tittar vi på några rättsliga aspekter av e-handel i Sverige och vissa punkter där det utländska företaget kan behöva anpassa sig efter svensk lagstiftning.

Klienten i det aktuella fallet är ett nordamerikanskt företag inom klädbranschen som ville starta upp e-handel mot Sverige och svenska kunder. I förlängningen kanske också mot våra nordiska grannländer Danmark, Finland och Norge, som ju har många rättsliga likheter med Sverige.

Bolaget bedrev redan försäljning över Internet till några andra europeiska länder och hade redan en etablerad infrastruktur och organisation för verksamheten. Nu gällde det att göra nödvändiga rättsliga anpassningar av företagets användarvillkor för webbplatsen och för deras försäljningsvillkor samt integritetspolicy som skulle gälla gentemot kunderna på den svenska marknaden.

Språk och symboler

En första fråga som kan vara av intresse är språket. Kan man som det aktuella företaget – ett starkt etablerat företag från andra sidan Atlanten - bredda sin marknad endast genom att rikta försäljningen mot Sverige, till exempel genom en subdomän .se, men marknadsföra sig och ingå avtal på engelska?

I Sverige finns förvisso inget uttryckligt krav på att ingående av avtal eller information i samband med ingående av avtal på Internet måste vara på svenska. Däremot finns ett krav på att information till en konsument som ingår avtal på distans måste vara klar och begriplig. Konsumenten ska alltså utan svårigheter kunna ta del av och förstå informationen. Vad detta innebär är dessvärre inte så tydligt. För att vara säker på att kunderna förstår informationen, men kanske också av marknadsmässiga skäl, är det därför lämpligt att bolaget tillhandahåller information och ingår sina avtal på svenska.

När det gäller bruksanvisningar till sålda produkter (inklusive tvättanvisningar för kläder) finns det uttalanden i förarbeten till konsumentköplagen (1990:932) att det normalt krävs att bruksanvisningen är skriven på svenska eller att den utgörs av ”allmänt kända eller begripliga symboler”. Enligt praxis är det dock klargjort att dessa krav kan avtalas bort, förutsatt att konsumenten innan avtalet ingås har fått information om att bruksanvisningen endast finns på visst språk.

Lagval

En fråga som övervägdes i vårt arbete med anpassning av villkoren vara frågan om lagval. När det gäller användarvillkor av webbplatsen är det enligt vår mening inte orimligt att bolaget lutar sig mot den lagstiftning som finns i det egna landet. Beträffande försäljningsvillkoren finns dock starka skäl att överväga svensk lag.

Som utgångspunkt står det avtalsparter fritt att välja vilket lands lag som ska tillämpas på ett avtal. Konsumenten har dock alltid rätt att åberopa skyddslagstiftning som finns i det egna hemlandet.

Svenska .se-domäner

För den som vill registrera en toppdomän .se kan nämnas att det i Sverige, till skillnad från i en del andra länder, inte finns några krav på att domänen ska ägas av ett svenskt bolag. Det är alltså relativt okomplicerat för utländska bolag att få tillgång till en svensk toppdomän .se, om så önskas.

I Sverige finns inga särskilda lagregler om registrering av domäner. Det är Internetstiftelsen i Sverige (IIS) som ansvarar för drift och administration av .se- och .nu-domäner.

Ett domännamn kan också utgöra ett varumärke och ha skydd enligt varumärkeslagen (2010:1827) eller utgöra ett firmanamn och vara skyddat enligt firmalagen (1974:156). Det är dock viktigt att i juridisk mening hålla isär domännamn och varumärken, då kraven för ensamrätt är olika och registrering sköts av skilda instanser. Det innebär i praktiken att ett domännamnsskydd inte på något sätt kvalificerar för ett varumärkesskydd och tvärtom.

En domännamnsanvändning kan givetvis utgöra intrång i någon annans känneteckensrätt, såsom i det varumärke som en näringsidkare använder för att saluför sina varor och genom vilket han särskiljer dessa från andra företags produkter, eller utgöra ett intrång i den firma under vilken en näringsidkare bedriver sin verksamhet.

Avtalsprocessen

Det finns inga särskilda krav i Sverige på hur ett avtal på Internet ingås mellan två parter. Däremot finns det särskilda krav ur ett marknadsrättsligt perspektiv på vilken information som ska ges till en mottagare som ska ingå avtal via Internet. Det gäller i huvudsak information om vilka tekniska steg som måste vidtas innan avtalet ingås. I lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster (e-handelslagen) anges minimivillkoren. Om sådan information utelämnas kan det utgöra vilseledande marknadsföring enligt marknadsföringslagen (2008:486).

Det finns vägledande regler för att beställningar på Internet, för att vara förenliga med god marknadsföringssed, bör ske i tre steg. I ett första steg ska köparen markera sitt intresse för köpet. Därefter ska han eller hon ges möjlighet att granska och godkänna informationen om beställningen och avtalsvillkoren i övrigt. Slutligen ska beställningen bekräftas och avtalsvillkoren accepteras.

Det kan i sammanhanget nämnas att det finns rättslig vägledning beträffande i förväg ifyllda klickrutor. Enligt nordiska konsumentombudsmännen, som anger riktlinjer för vad som ska utgöra god marknadsföringssed, ska kunden aktivt klicka i rutan. Den får alltså inte vara ifylld i förväg.

Oskäliga avtalsklausuler

I de befintliga nordamerikanska villkoren noterade vi vissa klausuler som i svenskt perspektiv kunde bedömas vara oskäliga. Bland villkoren fanns till exempel en bestämmelse om att endast den ursprunglige köparen av bolagets produkter var tillförsäkrad deras garanti, vilket inte är förenligt med svensk rätt då bolaget säljer sina självproducerade.

I svensk rätt skiljer man nämligen på tillverkargaranti och säljargaranti, där tillverkargarantin, som det här var fråga om, följer med själva produkten oavsett senare ägare. En säljargaranti upprättas självständigt av butiker och återförsäljare, men är inte tvingande och säljaren väljer själv vad som ska gälla, vilket innebär att de vanligen endast gäller för ursprungsköparen.

I lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden finns flera exempel på avtalsvillkor som kan anses oskäliga. För bolag som har obalanserade villkor med många friskrivningar, ansvarsbegränsningar och ensidiga rättigheter för bolaget finns anledning att göra en kontroll mot angivna exempel i lagen.

Att köpa eller inte köpa?

Konsumentens ångerrätt var en annan fråga som kom upp i det aktuella fallet. Bolaget erbjöd sina kunder 30 dagars rätt att frångå avtalet från det att beställning gjordes på deras webbplats.

Enligt svensk rätt, lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärsställe, har konsumenten en rätt att ångra ett ingånget avtal eller fullgjort köp inom 14 dagar från det att köparen fått varan i sin besittning.

Det är förvisso inte förbjudet att erbjuda sina kunder bättre villkor än vad som följer av lagstiftningens 14 dagar. Men om man låter tidsfristen börja löpa innan varorna avlämnas kan det uppstå problem om leveransen försenas och den av det säljande företaget givna ångerfristen hinner gå ut innan den lagstadgade ångerrättens tidsram (som utgår från mottagandet av varorna).

Reklamation

Det är brukligt att föreskriva kunden en undersökningsplikt av varorna och att kunden måste höra av sig till säljaren omgående, eller i alla fall utan dröjsmål, efter mottagandet av varorna om man mottagit en felaktig vara. Det kan givetvis också röra sig om att man mottagit en annan vara än den man faktiskt beställt eller att någon beställd vara saknas i leveransen. Men att tidsbegränsa en sådan förpliktelse till att kunden måste höra av sig, exempelvis, inom 72 timmar, vore inte förenligt med svensk rätt, då man måste ge konsumenten en skälig tid att hinna undersöka varan.

Med skälig tid avses att konsumenten ges en viss betänketid för att överväga situationen, vilket i fråga om tid kan variera från fall till fall. Enligt bestämmelser i konsumentköplagen anses reklamationer som sker inom två månader från det att konsumenten märkt felet alltid ha skett inom skälig tid. Värt att notera är att denna tvåmånadersregel alltid gäller från det att konsumenten har märkt felet, och inte från det att han borde ha märkt felet.

Garanti – sex månader eller livstid?

I Sverige gäller, om inget annat avtalats, att företag ansvarar för fel som visar sig inom sex månader från köpet. Det är ytterst en bevisfråga. Uppkommer fel under denna tid anses det ha funnits vid avlämnandet och det är säljaren som har bevisbördan för motsatsen. För tiden därefter är det konsumenten som ska visa att fel fanns på varan redan vid köpet.

Bolaget i det aktuella fallet sålde sina produkter med en ”livstidsgaranti”, avseende material- och fabrikationsfel för en period motsvarande produktens livslängd. Med detta avsågs den normala och sedvanliga tid som användare i allmänhet använder en produkt av det aktuella slaget.

Med hänsyn till sexmånadersfristen som nämnt ovan fann vi anledning att påpeka för klienten att en s.k. ”livstidsgaranti” kan vara ett vanskligt åtagande enligt svensk rätt. Om ingen tidsangivelse angetts gälla för en utfäst garanti innebär nämligen garantin att fel som visar sig i produkten efter avlämnandet förutsätts ha funnits vid avlämnandet och att det är upp till bolaget att motbevisa påståendet.

I ett fall från Allmänna reklamationsnämnden (ARN) avseende en seglarjacka, medförde ett ”livstidslöfte” enligt vilket produkten garanterades vara fri från fel i utförande och material och att ett icke fullgott plagg skulle ersättas eller repareras, att säljaren blev ansvarig för ett fel som uppkommit så länge som åtta år efter köpet. Här fanns alltså anledning för vår klient att överväga garantiåtagandet.

Personuppgifter

Man får inte heller glömma bort sin hantering av personuppgifter och annan information om kunderna som genom verksamheten samlas in, hanteras och eventuellt lagras. I skrivande stund regleras dessa frågor av Personuppgiftslagen (1998:204) i svensk rätt, vilken i maj 2018 kommer att ersättas av nya regler om personuppgiftsbehandling. Då kommer nämligen EU:s allmänna dataskyddsförordning GDPR att implementeras som ny lagstiftning inom hela EU.

GDPR kommer att innebära ännu strängare krav för hantering och skydd av personuppgifter och medför förstärkta rättigheter för privatpersoner i förhållande till de företag som hanterar deras uppgifter.

Mer om e-handel

Ovanstående är ett urval av de frågor som berörs i samband med etablering av e-handel. Det finns givetvis ytterligare frågor som behöver övervägas och hanteras, exempelvis skattefrågor. Vi på Lindmark Welinder har en samlad erfarenhet av att biträda företag på området och kan ge vidare rådgivning till företag som önskar etablera e-handel i Sverige.