×
Vi
bild
logo

Artikel från Advokatfirman Lindmark Welinders webbplats lwadvokat.se

Fångat på vår radar

Svar via e-post inte
tillräckligt för ett
bindande avtal

Vi får ofta frågan om man kan ingå avtal via e-post. Svaret brukar bli att det för de flesta avtalstyper inte fordras någon skriftlig form och att allt annat är en ren bevisfråga. Om man kan bli rättsligt bunden vid ett muntligt avtal kan man så klart bli bunden vid vad man kommit överens om då man meddelat sig över internet.

Med den moderna tekniken kan det faktiskt också vara lättare att bevisa vad som sagts över internet jämfört med äldre tiders brevkorrespondens, där det enda beviset var en blek brevkopia och ingen riktigt säkert kunde veta vad som kommit fram eller inte.

I ett domstolsavgörande har frågan om ingående av avtal via sms och e-post ställts på sin spets i ett strikt kommersiellt sammanhang.

Tvisten i korthet

En konsult inom läkemedelsbranschen begärde vid domstol ersättning om nära 1,5 miljoner kronor för uteblivet arvode. Han hade tidigare haft uppdrag för läkemedelsfirman och hävdade att hans uppdragsgivare förlängt hans uppdrag. Till stöd för denna uppfattning åberopade han att e-postkorrespondens och sms-meddelanden visade hur diskussionerna lett fram till en överenskommelse.

Företaget ansåg å sin sida att något avtal aldrig hade ingåtts utan att allt handlat om förhandlingar som inte lett till något resultat. Flera frågor, däribland de som rörde slutliga arvodesnivåer, var enligt företaget fortsatt olösta.

Därutöver hävdade företaget att den person som skötte förhandlingarna varit en marknadsdirektör som inte var behörig att ingå slutliga avtal med externa konsulter, utan att detta slutligen vore en fråga för företagets VD.

Det omtvistade uppdraget avsåg arbete i en betydande omfattning och under en betydande period. Tidigare uppdrag mellan parterna hade baserats på både skriftliga och muntliga överenskommelser.

Frågorna

Den principiellt intressanta frågan i målet är hur ett avtalsförhållande ska bedömas när skriftligt avtal saknas och ord står mot ord i vittnesuppgifterna.

Som domstolarna konstaterar ligger bevisbördan i detta fall hos den som vill göra gällande att ett avtal ingåtts. Det är här den intressanta frågan uppkommer om vilken betydelse som kan tillmätas e-post och sms som förekommit under parternas diskussioner.

Flera elektroniska meddelanden var här uppe till behandling:

  • Den 7 september 2009 skickar företaget via sin marknadsdirektör ett e-post om att han tycker att det skulle vara bra att konsulten fortsatte med alla aktiviteter eftersom en av företagets anställda skulle vara föräldraledig under hela 2010.
  • En vecka senare, den 16 september 2009, svarar konsulten via e-post att han uppfattat att det var klart att han skulle få ett konsultuppdrag på halvtid under oktober till december 2009 och därefter fortsättning på heltid under antingen halva eller hela 2010. E-postmeddelandet avslutades med att han önskade få besked om detta.
  • Fem dagar senare, den 21 september 2009, skickar marknadschefen på företaget ett sms till konsulten att det såg bra ut, alltså "OK".

Vid sidan om e-postkorrespondensen fanns ett antal faktorer som synes ha spelat in i domstolens bedömning.

  • Den 28 oktober 2009 skickade konsulten över ett avtalsförslag för att bekräfta avtalet i enlighet med deras mer formlösa överenskommelse.
  • Som respons på detta får konsulten från företaget en begäran om att ändra ett betalningsvillkor samt att semestervillkor skulle regleras på ett sätt som också skedde.
  • I ett sent skede (december 2009) får konsulten en uppgift om att marknadsdirektören vill diskutera arvodet med honom.
  • Avtalet blev aldrig undertecknat.
  • Företaget tog initiativ till att förlänga konsultens telefonabonnemang, något som talade för att arrangemanget för konsulten skulle fortsätta.
  • Tidigare avtal för längre arrangemang hade ingåtts skriftligen och undertecknats av företagets VD i januari aktuellt år, sedan företagets budgetprocess slutförts.

Utgången

Vid en sammanvägning av omständigheterna ansåg både tingsrätt och senare hovrätt (Högsta domstolen beviljade inte vidare prövningstillstånd) att konsulten inte lyckas styrka att avtal slutits på det sätt som han gjort gällande. Domstolarna betraktade e-post och sms korrespondensen som kortfattad och ansåg den inte vara tillräckligt tydlig för att ett avtal skulle anses ha uppkommit. I en av instanserna anges att konsulten inte genom e-postmeddelandena kunnat få något ”befogat intryck” av att parterna hade ingått avtal för år 2010.

Faktorer som uppenbarligen spelade in på bedömningen var tidigare praxis, frågan om vem som normalt företrädde företaget i avtal av denna typ samt inte minst det faktum att konsulten efter det att han ansett sig ha fått ett avtal, presenterade ett skriftligt avtalsförslag som aldrig undertecknades.

Några reflektioner och praktiska slutsatser

En dom grundas alltid på en sammanvägning av flera olika omständigheter. Sett isolerat till e-postmeddelandena i målet är det dock en aning förvånande att ett ”OK” på ett framfört förslag kan uppfattas på annat sätt än som en accept. Om detta ”OK” framförs per telefon genom ett högtidligt ”knackande i bordet”, via e-post eller via sms ska egentligen inte ha någon större betydelse. Och det faktum att meddelandena är kortfattade kan väl närmast sägas ligga i kommunikationsmedlets natur.

I avsaknad av formkrav eller överenskommen skriftform brukar man ju som rådgivare normalt vilja mana till försiktighet i dessa sammanhang. Utgången i målet kan vittna om att domstolarna kräver en särskilt stor tydlighet vad gäller avtal som enbart baseras på e-postmeddelanden.

En annan praktisk slutsats är att det kan finnas lägen där man bör tänka sig för innan man skickar avtalsförslag på sådant som man redan har kommit överens om. Eller rättare, om man väljer att göra det i form av ett skrivet avtal måste man ta i beaktande att avtalen verkligen görs klara och skrivs under. I annat fall riskerar avtalshandlingen i utkast att försvaga ens positioner.

Utfallet i domen hade kunnat bli ett annat om konsulten istället valt att ifrån sin sida helt enkelt bekräfta det avtal som man kommit överens om. Passiviteten hos företaget hade då kunnat bli en fördel och inte en nackdel för honom när omständigheterna kring avtalets ingående i efterhand bedömdes av domstol.

 

Avtalsrätt IT-rätt

Artikeln ovan är publicerad i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning. Om artikeln citeras eller återges ska källan anges.