×
Vi
bild
logo

Artikel från Advokatfirman Lindmark Welinders webbplats lwadvokat.se

Affärsjuridik i verkligheten

Rör inte
våra rör!
de är våra

Man kan inte vara bäst på allt. Därför behöver företag ofta förlägga delar av produktion eller bearbetning hos andra bolag med lämplig kompetens. Vi hjälpte nyligen till i samband med ett affärsupplägg där det fanns stor risk för bolaget att bli av med egendomen.

En större leverantör av industrirör vände sig till oss fem i tolv och ville ha hjälp med granskning av ett avtal. Leverantören trodde sig hittat en bra affär med ett tjeckiskt bolag dit rör skulle skickas för bearbetning, men i form av en överlåtelse av rören. Därifrån skulle sedan rören skickas direkt till leverantörens kund i Danmark.

Konkurshot

Parterna hade ett avtalsutkast på plats med ett upplägg som innefattade försäljning av rören i två steg. Problemet var att klienten kände till att det tjeckiska bolaget hade en mycket ansträngd ekonomi. Vad skulle hända med rören om det tjeckiska bolaget gick i konkurs? Skulle de ingå som en del i ett framtida konkursbo vore ju hela affären bortkastad. Hur skulle leverantören i sådant fall genomföra affären och samtidigt säkra sin egendom?

Intressekonflikter

Sakrätt kallas det tämligen komplicerade regelsystem som behandlar vem som har rätt till egendom vid intressekonflikter, t.ex. i en konkurs där flera samtidigt anser sig ha rätt till viss egendom. Som om inte svenska regler är tillräckligt komplicerade gäller i sakrätten principen om lex rei sitae. Det innebär att lagen i det land där egendomen finns kommer att tillämpas. I vårt fall skulle detta innebära tjeckisk rätt.

Svensk rätt accepteras

Med hjälp av våra Ally-Law-kollegor i Tjeckien kunde vi ge leverantören snabb och värdefull input. Som ett första steg i processen fick vi utrett och bekräftat från Tjeckiskt håll att ett avtal mellan två parter om vilket lands lag som ska tillämpas respekteras även för de sakrättsliga reglerna. Därför kunde vi relativt enkelt ge råd till leverantören utifrån vad som gäller enligt svenska regler.

Den svenska sakrätten

Som sagt, svensk sakrätt är komplicerad. En av anledningarna är att den baseras på rättsliga principer och avgöranden i praxis, och inte på tydliga lagregler.

En viktig princip är den så kallade traditionsprincipen, som enkelt uttryckt innebär att egendomen fysiskt ska förflyttas till en köpare för att denne ska få skydd i förhållande till säljarens borgenärer, till exempel vid en konkurs hos säljaren. Har köparen betalat för viss egendom i förskott, men inte hämtat den, finns alltså risk att egendom ingår i säljarens konkurs. Köparen får då endast en oprioriterad fordran i säljarens konkurs.

Äganderättsförbehåll

På motsvarande sätt tar en säljare som säljer på kredit en risk i förhållande till köparens borgenärer efter det att köparen har fått egendomen i sin besittning. I sådana fall har säljaren möjlighet att göra förbehåll om sin äganderätt, vilket ofta utgör en bra kreditsäkringsmetod.

Äganderättsförbehåll, eller återtagandeförbehåll som det ibland kallas, innebär att säljaren till egendom som befinner sig hos en köpare har rätt att återta egendomen vid utebliven betalning. Säljaren blir alltså garanterad att få tillbaka egendomen, om köparen inte betalar och/eller försätts i konkurs.

Problemet med äganderättsförbehåll är att det inte finns några klara och tydliga regler om vad som egentligen gäller. Svaren får istället sökas i rättspraxis.

För att ett äganderättsförbehåll ska vara giltigt måste det finnas med från början och göras i samband med försäljningen. Avtalet måste vara tydligt och innehålla uttryckliga bestämmelser om säljarens rätt att återta egendomen. Har säljaren släppt ifrån sig varan utan förbehåll och kommer på sitt misstag i efterhand är det därför i regel för sent för att rättas till. Det är inte heller möjligt att avtala om generellt äganderättsförbehåll. Nytt förbehåll måste ske i varje enskilt fall.

Därtill finns en del undantag om när förbehåll inte gäller, bland annat då vidareförsäljning tillåts.

Detta är vad som gäller enligt svensk rätt. I internationella sammanhang bedöms äganderättsförbehåll på olika sätt i olika rättsordningar.

Det kan bli rörigt

I praktiken händer det ofta i samband med legotillverkning att beställare lämnar material till bearbetaren eller att denne köpen in egendom/material för beställarens räkning. Om sådan egendom sammanblandas med annan egendom, eller om bearbetning sker så att värdet av beställarens egendom höjs väsentlig, eller ändrar karaktär, kan det bli riktigt vanskligt att avgöra vem som har äganderätt till egendomen.

Vad hände med rören då?

I det aktuella fallet blev vår rekommendation till klienten att skriva ett rent bearbetningsavtal, i stället för det försäljningsavtal som parterna hade tänkt sig från början. Ett överlåtelseavtal med äganderättsförbehåll hade nämligen varit alltför osäkert. Genom bearbetningsavtalet skulle rören nu ägas av rörfirman tills de var färdigbearbetade i Tjeckien. Därmed var faran över.