×
Vi
bild
logo

Artikel från Advokatfirman Lindmark Welinders webbplats lwadvokat.se

Fångat på vår radar

Högt skadestånd
för att ha tagit
med sig databas

Ett domstolsavgörande visar att det kan kosta mer än det smakar att ta med sig databaser från sitt gamla jobb när man startar eget.

Tre kvinnor tog med sig två värdefulla databaser från sin tidigare arbetsgivare och startade en konkurrerande verksamhet. Databaserna innehöll kontaktuppgifter till ett stort antal läkare och sjukvårdspersonal som på internationell basis kunde användas i marknadsundersökningar åt läkemedelsföretag. Efter ett antal rättsliga prövningar i olika instanser landade summan på 4 miljoner kr.

Intrångsundersökning

Kvinnornas tidigare arbetsgivare, QQFS ansökte i november 2011 om intrångsundersökning hos den av kvinnorna nystartade verksamheten, eVero. Tingsrätten beviljade ansökan då det "skäligen kunde antas" att eVero hade gjort intrång bland annat i QQFS upphovsrätt i de två databaserna. I samband härmed meddelades även ett interimistiskt vitesförbud som förbjöd eVero att använda eller vidarebefordra uppgifterna. Vid intrångsundersökningen hos eVero återfanns material med ett identiskt utseende med de två aktuella databaserna samt med kommentarer och anmärkningar utförda av QQFS personal.

Tingsrätten

QQFS begärde att Göteborgs tingsrätt, vid vite, skulle meddela förbud enligt upphovsrättslagen (1960:729) (URL) att förfoga över databaserna och förbud enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter (FHL) att röja eller utnyttja QQFS företagshemligheter. Bolaget yrkade dessutom såväl allmänt som ideellt skadestånd. Utöver de tre kvinnorna stämdes även eVero.

Upphovsrättsligt skydd?

Tingsrätten konstaterade att databaserna utgjorde grunden för QQFS verksamhet, innehöll ca 160 000 kontaktuppgifter och hade tagit tolv år att sammanställa till en investeringskostnad om ca 11 miljoner kr. Av betydelse i målet var även att det tagit QQFS 6 år att nå den omsättning som eVero uppnådde första året. Tingsrätten fann det även styrkt att QQFS databaser återfunnits hos eVero.

Tingsrätten ansåg att de aktuella databaserna omfattades av katalogskyddet i URL på två, var för sig uppfyllda, grunder: 1) uppgifterna har haft tillräckligt stor omfattning och 2) de är resultatet av en väsentlig investering. Kvinnorna har genom att använda sig av uppgifter i databaserna i arbetet på eVero gjort sig skyldiga till upphovsrättsintrång.

Företagshemligheter?

Tingsrätten fann att databaserna varit information om affärs- eller driftsförhållanden i QQFS verksamhet eftersom de utgjorde grunden i QQFS verksamhet och således hade ett tydligt kommersiellt värde. Därutöver har tingsrätten funnit det styrkt att kontaktuppgifterna i databaserna hållits hemliga och att de tre kvinnorna borde ha insett detta samt att deras röjande av informationen var ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende. Således var samtliga krav för en företagshemlighet uppfyllda.

Brott mot lojalitetsplikten?

Frågan var även om kvinnorna agerat i strid med den allmänna lojalitetsplikt som följer av ett anställningsavtal? I målet konstaterades att det inte fanns någon konkurrensklausul i anställningsavtalen men att kvinnorna skrivit under ett sekretessavtal med en vidsträckt definition av konfidentiell information. Vidare har trion under sin anställningstid hos QQFS förberett den konkurrerande verksamhet som sedan kom att bedrivas i eVero. Vid denna bedömning har tingsrätten ansett det uppenbart att kvinnorna brutit mot den allmänna lojalitetsplikten i ett anställningsförhållande.

Skadeståndsfrågan

Genom kvinnornas upphovsrättsintrång samt röjande och utnyttjande av företagshemligheter är de skadeståndsskyldiga enligt såväl FHL som URL. eVero är solidariskt skadeståndsskyldiga enligt FHL eftersom deras ställföreträdare haft insikt om det olovliga angreppet. Därtill är de tre kvinnorna även genom sin illojalitet mot anställningsavtalet skadeståndsskyldiga enligt skadeståndslagen (1972:207). Skadeståndsansvaret för de fyra svaranden är solidariskt enligt skadeståndslagen.

Vid beräkningen av skadeståndet kom tingsrätten fram till att denna skulle ske genom en samlad bedömning med stöd i såväl FHL, URL som skadeståndslagen. Vid beräkningen av skadeståndet har tingsrätten utgått ifrån den skadelidandes investeringskostnad begränsat till vad angriparen, d.v.s. eVero, sparat på angreppet. Då det inte har funnits någon utredning härom har tingsrätten med stöd i rättegångsbalken jämkat skadeståndet till 9,5 miljoner kr.

Skadeståndet enligt FHL har utöver ett reparativt även ett preventivt syfte. Detta för att skadeståndet ska utgöra en verkligt effektiv sanktion mot olovligt nyttjande och röjande av företagshemligheter. Bestämmelserna om ideellt eller s.k. allmänt skadestånd i FHL avser att tillgodose detta preventiva syfte. Detta skadestånd är tänkt att ersätta det intresse näringsidkaren kan tänkas ha av att hemligheten inte obehörigen röjs och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse samt att uppväga ett ekonomiskt skadestånd som understiger vad näringsidkaren hade kunnat få för företagshemligheten om den överlåtits på ett sedvanligt kommersiellt sätt. Vid avgörandet av skadeståndets storlek beaktas arten och graden av angreppet samt angriparens avsikter med angreppet. Tingsrätten utdömde allmänt skadestånd med 1 miljon kr med hänsyn till att det var ett mycket allvarligt angrepp.

Utöver ett rekordstort skadestånd om totalt ca 10,5 miljoner kr samt rättegångskostnader gick tingsrätten även på QQFS linje och dömde ut ett vite om 0,5 miljoner kr.

Hovrätten

Hovrätten gjorde i sak ingen annan bedömning än tingsrätten men ändrade fördelningen mellan det ekonomiska och allmänna skadeståndet på så sätt att det ekonomiska skadeståndet sänktes till 8,5 miljoner kr medan det allmänna eller ideella skadeståndet höjdes till 2 miljoner kr. Precis som tingsrätten grundades det ekonomiska skadeståndet i svarandenas beräknade kostnadsbesparing.

Hovrätten grundade dock sin skadeståndsbedömning enbart på FHL, och gjorde inte, såsom tingsrätten, en samlad bedömning med stöd i samtliga tre lagar. Detta följer av att man ansåg att skadeståndslagen "trumfades" ut av övriga två specialistlagar och att FHL hade företräde framför URL då skadeståndsansvaret enligt FHL är mer omfattande än enligt URL. Grunden för att det allmänna skadeståndet höjdes från 1 till 2 miljoner kr var att hovrätten ansåg att de tre kvinnornas angrepp på den f.d. arbetsgivaren var "uppsåtligt, förslaget, systematiskt och med ett uppenbart syfte att dra en betydande ekonomisk fördel därav".

Hovrättens starka uttalande till trots valde kvinnorna och eVero att överklaga domen till HD.

Arbetsdomstolen via HD

Prövningstillstånd beviljades, men då kvinnorna ansågs ha gjort intrång i QQFS upphovsrätt, och därigenom brutit mot lojalitetsplikten i deras respektive anställningsavtal, ansåg HD att målet var av arbetsrättslig karaktär och hänsköt därför tvisten till Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen instämde till stor del i tingsrättens bedömning. Avseende skadeståndet ansåg dock domstolen att beräkning av utebliven vinst inte kan ligga till grund för en skadeståndsberäkning då den baseras på osäkra faktorer. Skadeståndet fick därför i enlighet med 35 kap. 5 § rättegångsbalken istället uppskattas till ett skäligt belopp med utgångspunkt i de kostnader QQFS lagt ned på databaserna.

Slutresultatet blev då i stället ett skadestånd på 3 miljoner kr samt ytterligare 1 miljon kr avseende ideellt skadestånd.