Omplacerad eller en halv miljard kronor rikare...

...är två helt olika följder för två s.k. whistleblowers i två olika länder. Visslar du i pipan för att av avslöja allvarligare oegentligheter på arbetsplatsen i Sverige kan du bli omplacerad, men i USA kan du ha rätt till så mycket som en halv miljard kronor.

Det finns olika anledningar till att s.k. "whistleblowing-system" har blivit ett allt hetare samtalsämne den sista tiden. Inte minst för att allt flera företag får en koppling till USA och den amerikanska lagstiftningen, och att Datainspektionen nyligen har ändrat sina regler för just whistleblowing-system. I lagstiftningsarbetet har man också uppmärksammat att ett större skydd behövs för visselblåsare, dvs. de som informerar varnar eller på annat sätt medverkar för att beivra oegentligheter inom ett företag, en myndighet eller någon annan organisation. Men vad säger, och kanske framförallt säger inte, den svenska lagstiftningen om whistleblowers och system för dessa?

Två olika fall
USA
Whistleblowing-systemet kommer ursprungligen från USA. Efter den s.k. Enronskandalen infördes "Sarbanes Oxley Act" som är en redovisningslag som också innehåller skydd för de som avslöjar oegentligheter. Lagstiftningen begränsar till skillnad från Sverige, inte möjligheten för whistleblowers till att endast kunna avslöja personer i nyckelposition eller ledande ställning. Detta innebär alltså att alla anställda kan anmälas.
Den person som blåser i visslan skyddas även indirekt genom andra lagar. En person som utövar repressalier mot en whistleblower riskerar fängelsestraff i upp till tio år, eftersom det är helt förbjudet att undersöka vem som har avslöjat informationen.
Har ett företag till följd av en whistleblowers avslöjande om korruption eller andra oegentligheter på företaget ålagts att betala böter eller skadestånd till staten ger en amerikansk federal lag ("The False Claim Act") vidare whistleblowers rätt till upp till 25 % av det utdömda bötes- eller skadeståndsbeloppet.
I USA där det kan röra sig om mycket stora belopp, fick en tidigare anställd vid läkemedelsbolaget GlaxoSmithKline under förra året 96 miljoner dollar (över en halv miljard svenska kronor), i belöning för att hon upptäckte oegentligheter gällande utvecklingen av en del läkemedel.

Sverige
De amerikanska bolagen har i sin tur börjat kräva att whistleblowing-system införs även i sina svenska dotterbolag. Andra svenska företag är själva noterade på t.ex. NASDAQ och faller direkt under de amerikanska bestämmelserna. Andra svenska företag som inte har någon koppling till USA, har av andra skäl infört eller eftersträvar att införa ett liknande system, som alltså innebär att anställda anonymt kan anmäla olika former av korruption eller oegentligheter. Men att använda systemet är frivilligt, eftersom svensk lagstiftning inte uppställer något sådant krav.
Ett av skälen bakom viljan att införa ett whistleblowing-system kan, förutom att såklart skydda visslaren, vara att man vill undvika att skandalerna blir offentliga. I den svenska Tryckfrihetsförordningen och i Yttrandefrihetsgrundlagen finns nämligen en s.k. meddelarfrihet som skyddar personer som lämnar uppgifter till journalister och författare för publicering i tidningar och tryckta skrifter. Det är som huvudregel förbjudet för mottagaren av informationen eller annan på den aktuella tidningen, bokförlaget etc. som tagit del av eller behandlat informationen att avslöja vem som lämnat uppgifterna. Det finns alltså en tystnadsplikt som skyddar uppgiftslämnaren.
Detta anonymitetsskydd gäller dock enbart för publicering i tryckta skrifter och gäller alltså inte i fall man skulle vända sig direkt till en myndighet, exv. polisen. Därför kan en visslare i Sverige idag kanske känna sig mer skyddad att gå till en tidning än till en myndighet där brottet skulle kunna anmälas direkt.
Härutöver finns det ett s.k. meddelarskydd, eller även kallat efterforskningsförbud, som innebär att det är förbjudet att forska efter vem som lämnat uppgifterna. Detta förbud riktar sig dock enbart till det allmänna, inklusive statliga och kommunala bolag. Detta innebär att alla typer av förfrågningar eller åtgärder som syftar till att nå kunskap om vem som lämnat en uppgift från det allmännas sida är förbjudna. Av detta följer även att det inom det privata näringslivet är tillåtet för t.ex. arbetsgivare att efterforska vilken anställd som lämnat en uppgift. Om uppgiften lämnats till en tidning, har dock tidningen tystnadsplikt.
För alla arbetstagare finns dock skydd mot bl.a. uppsägning och avsked av anställda i Lagen om Anställningsskydd. Däremot finns faktiskt möjlighet att istället omplacera en visslare av just anledningen att han visslat i pipan.
I ett nytt domstolsavgörande från arbetsdomstolen kom rätten fram till att arbetsgivaren hade gjort rätt genom att omplacera en undersköterska till en annan avdelning för att den anställde hade avslöjat att det förekom rasism på arbetsplatsen. Domstolen motiverade domen med att aktuell intensivvårdsavdelning är en högriskmiljö där det är särskilt viktigt att samarbetet i personalgruppen fungerar. Domstolen menade alltså att detta skäl väger tyngre än förbudet att ingripa mot någon som har utnyttjat sin grundlagsfästa yttrandefrihet.
Till skillnad från USA finns i Sverige alltså inga straffbestämmelser som ger ett skydd mot trakasserier från en arbetsgivare inom den privata sektorn. Den svenska lagstiftningen innehåller således ett visst, men långt ifrån tillräckligt skydd för whistleblowers. Detta har även konstaterats i den statliga utredningen om mutbrott, SOU 2010:38.

Whistleblowing-system i Sverige
Enligt Datainspektionen omfattar begreppet "whistleblowing-system" särskilda rapporteringskanaler (t.ex. e-postadress eller särskilt anvisad webbplats), som inrättas i syfte att underlätta för anställda att anmäla misstänkta brott mot såväl bolagets egen uppförandekod som mot nationell lag. Genom rapporteringskanalerna inkommer således information om brottsmisstankar avseende enskilda personer. Denna känsliga information kommer sedan att behöva registreras, behandlas och bedömas. Men får man hantera dessa känsliga personuppgifter hur som helst?
Nej. I Sverige finns Personuppgiftslagen (PuL) som trädde i kraft 1998 till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas. Uppgifter om brottsmisstankar tillhör dessutom de mest känsliga uppgifterna och lagen uppställer därför särskilt hårda krav på hanteringen av sådan information. Den som vill inrätta ett whistleblowing-system, måste därför vara väl insatt i vilka regler som gäller enligt PuL.
Det är alltså tillåtet att i sig införa whistleblowing-system på svenska företag, men det bolag som väljer att göra det måste följa PuL. Felaktig hantering av personuppgifter kan nämligen leda till böter eller fängelse och också till skadestånd för skada och integritetskränkning.
Enligt PuL är det bara myndigheter som får behandla personuppgifter om brott eller misstanke om brott. Fram till november 2010 kunde Datainspektionen efter enskilda ansökningar meddela undantag till detta förbud, undantag beviljades t.ex. till svenska dotterbolag till amerikanska bolag.
Enligt en annan bestämmelse i PuL får dock datainspektionen meddela föreskrifter om undantag till förbudet. Den 1 november 2010 införde Datainspektionen en sådan ny bestämmelse (punkt f) i Datainspektionens föreskrifter DIFS 2010:1.
Den nya regeln innebär att bolag inte längre behöver ansöka om särskilt undantag hos datainspektionen, däremot gäller fortfarande samma krav rörande hanteringen av personuppgifter. Hanteringen inom whistleblowing-system i Sverige begränsas av att uppgifterna som behandlas endast får:

- Röra allvarliga oegentligheter, såsom bokföring, intern bokföringskontroll, revision, bekämpande av mutor, brottslighet inom bank- och finansvärlden eller andra allvarliga oegentligheter som rör bolagets eller koncernens vitala intressen eller enskildas liv och hälsa.
- Röra personuppgifter om lagöverträdelser för nyckelpersoner eller personer i ledande ställning inom det egna bolaget eller koncernen.
- Behandlas i systemet om det är sakligt motiverat att behandla personerna för att utreda om personen i fråga varit delaktig i allvarliga oegentligheter.

Vidare måste uppgifterna som samlas in vara riktiga, adekvata och relevanta och en anmälan som befinns vara ogrundad måste tas bortfrån systemet omedelbart. Huvudregeln enligt PuL är att personuppgifter endast får behandlas om den registrerade har samtyckt till behandlingen. Personuppgifter kan dock i vissa fall, efter t.ex. särskild intresseavvägning, registreras och behandlas utan samtycke. Det måste finnas ett berättigat intresse, som t.ex. kan vara en eventuell skyldighet enligt utländsk lagstiftning, såsom Sarbanes Oxley-reglerna i USA.
Oavsett behandlingen, måste den person som behandlas informeras om de registrerade uppgifterna och syftet bakom det. PuL innehåller många regler om hanteringen av personuppgifter. En översiktlig bild av regelverket går att få genom t.ex. information på Datainspektionens hemsida. Men funderar du på att införa ett whistleblowing-system, bör du kontakta din advokat för säker hantering av just personuppgifter

(Whistleblowing-system, Personuppgiftslagen, 2011-03-24)

Artikeln ovan är publicerad i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning.
Om artikeln citeras eller återges ska källan anges.

Facebook Twitter
Utskrift