Kontrollerar du vem som skriver under avtalet?

Om inte, kan det stå dig dyrt. I en färsk dom från hovrätten förklarades ett avtal ogiltigt för att en av undertecknarna saknat behörighet att ingå avtalet. Istället för att få skadestånd fick den part som stämde för kontraktsbrott betala två miljoner kronor.

I en ny dom från Svea hovrätt understryker domstolen firmateckningsreglernas viktiga funktion i handelslivet. I målet hade ett turkiskt reseföretag Asistan Turistik Ltd ("Asistan") stämt charterföretaget Apollo Resor AB (egentligen bolagets ägare Kuoni Scandinavian AB, men här kallat "Apollo") på ca 6 miljoner kronor jämte ersättning för rättegångskostnader.
Till skillnad från tingsrätten som gav Asistan rätt till 2,5 miljoner kronor i skadestånd och drygt 2 miljoner kronor som ersättning för rättegångskostnader, dömde hovrätten i Apollos favör och förpliktade istället Asistan att ersätta Apollos rättegångskostnader med nästan 2 miljoner kronor. Hovrätten menade att Asistan agerat helt på egen risk.

Bakgrund
Asistan och Apollo hade år 1996 ingått ett avtal om att Asistan skulle tillhandahålla tjänster i form av busstransporter mellan flygplats och hotell samt för utflykter åt Apollo i Turkiet. Asistan skulle också agera som en slags agent, behjälplig med kontakter m.m. inför Apollos årliga förhandlingar av hotellavtal i Turkiet. År 2000 ersattes avtalet av ett nytt avtal med ett års löptid och med automatisk förlängning om ett år i taget.
I januari 2001 blev Apollo ett helägt dotterbolag till Kuoni-koncernen. I samband härmed ville Apollo anlita färre underleverantörer och menade att det var bättre med en istället för flera på en och samma ort. Enligt Apollo gick man då ut med information till de s.k. "kontraktörerna" om att de inte fick skriva avtal på längre tid än ett år.
I mars 2001 hade dock VD:n (X) för ett av Apollos dotterbolag FreeTime Holidays AB (FreeTime) för Apollos räkning ingått ett treårsavtal med Asistan. Avtalet var ett agentavtal som gav Asistan ensamrätt vad gällde resor från Sverige-Norge-Danmark till Turkiet. När Apollo inte efterlevde avtalet, valde Asistan att stämma Apollo för kontraktsbrott.

Frågor om fullmakt och bevisning
Apollo bestred Asistans talan i dess helhet och menade att VD:n X aldrig haft behörighet att ingå det aktuella agentavtalet. Målet i både tingsrätten och hovrätten kom därför att till stor del handla om frågan huruvida X haft fullmakt att företräda Apollo och om bevisningen för detta.
De fullmaktstyper som togs upp och bedömdes var dels ställningsfullmakt, dels toleransfullmakt. Ställningsfullmakten ger en anställd behörighet att företräda och binda sin arbetsgivare inom vissa ramar. Omfattningen av behörigheten avgörs dels genom tjänstens art, lag, anställningsavtal och sedvänja. I tvister om behörigheten tar man således hänsyn till vad en motpart haft "fog att räkna med".
Toleransfullmakten är en annan typ av fullmakt som kan sägas uppkomma genom ett handlande för annans räkning, som inte följer av anställning eller uttryckligt uppdrag, men där huvudmannen i efter hand accepterat och just tolererat agerandet. Man tar hänsyn till om agerandet skett upprepade gånger under en längre tid.
I aktuellt fall hade Asistan lagt fram ganska omfattande bevisning om att X under en lång tid ingått ett stort antal avtal med främst hotell, men också agenter för Apollos räkning. Apollo menade att X arbetade för dotterbolaget FreeTime och att X hade attest- och firmateckningsrätt endast för detta bolag.

Tingsrättens gillande
Både tingsrätten och hovrätten var eniga vad gäller bedömningen av anställningsfullmakten. De menade att X var anställd på FreeTime och att hans anställning där inte kunde anses omfatta en firmateckningsrätt för annat bolag än FreeTime. Meningarna gick dock isär vad gäller toleransfullmakten.
Tingsrätten la stor vikt vid den skriftliga bevisningen om att X ostridigt undertecknat tiotals hotellavtal för Apollos räkning, samt att X tidigare tecknat avtal för Apollo med just Asistan. Tingsrätten menade vidare att det treåriga avtalet med Asistan inte var någon stor sak. Särskilt inte med tanke på att han tecknat ett annat treårsavtal med en egyptisk agent. Tingsrätten konstaterade att det av bevisningen fick anses framgå att man inom Apollo-koncernen såg Apollo och FreeTime som en enhet, och att X agerade som Apollos man i Turkiet med ansvar för samtliga avtal där. X hade behörighet att ingå avtalet.
Med hänvisning till att Apollo inte lyckats lägga fram bevisning om att X:s befogenhet var begränsad vad gäller agentavtalen, kom tingsrätten också fram till att X agerat inom sin befogenhet. Eftersom Apollo inte anlitat Asistan under avtalstiden hade Apollo gjort sig skyldig till avtalsbrott och dömdes att ersätta Asistan för den skada som uppstått.

Hovrättens ogillande
Till skillnad från tingsrätten menade hovrätten att X inte hade en toleransfullmakt med behörighet att teckna individuellt utformade agentavtal som det aktuella. Förvisso hade X toleransfullmakt att ingå standardiserade hotellavtal med viss ekonomisk exponering. Detta innebar dock inte att Asistan härmed hade fog att anta att detsamma gällde för individuellt utformade agentavtal. Den omständigheten att X ingått ett agentavtal med Asistan i januari 2000, utan att Apollo invände mot detta, förändrade heller inte bedömningen. Avtalet sågs i princip enbart som en förlängning av redan befintligt avtal. Det i mars 2001 ingångna treårsavtalet tecknades emellertid under helt andra förutsättningar. Hovrätten menade att Apollo gått ut med begränsningar för samtliga kontraktörer vad gällde flerårsavtal med agenter och det ansågs som anmärkningsvärt att X inte tagit del av denna information.
Hovrätten konstaterade avslutningsvis att det inte kan anses ha ålegat Apollo - för att undgå bundenhet - att särskilt fästa Asistan uppmärksamhet på att X saknade behörighet att träffa treårsavtalet. Det var i stället Asistan som tog en risk genom att sluta agentavtalet utan att först förvissa sig om att X hade behörighet att för Apollo ingå ett sådant strategiskt och långtgående avtal som indirekt skulle kunna få effekt också för andra delar av Kuoni-koncernen. Hovrätten ålade Asistan att ersätta Apollo för dennes rättegångskostnader.

Spara tid och pengar
Hovrättens dom är så färsk att den ännu kan överklagas till Högsta Domstolen. Men oavsett utgång, visar tvisten på vikten av att faktiskt genomföra kontrollen av motpartens firmateckningsrätt. Vill man vara på den säkra sidan bör ett avtal vara undertecknat av firmatecknare för den andra parten, eller av någon som har en fullmakt från dessa. Under svenska förhållanden är det en enkel åtgärd att kontrollera detta, en åtgärd som uppenbarligen kan bespara ett företag både tid och pengar. Hade Asistan genomfört kontrollen hade företaget besparat sig de ekonomiska skadorna genom att inte teckna nya hyreskontrakt på lokaler runtom i Turkiet, bevara anställda i företaget under en längre tid etc. De hade heller inte behövt dra igång en rättegångsprocess som sammanlagt kostade dem ca. 4 miljoner kronor i rättegångskostnader (sina egna och motpartens).
Firmateckningsrätten för svenska aktiebolag kan du enkelt kontrollera genom att vända dig till t.ex. Bolagsverket. Är det inte en person som enligt Bolagsverkets register har firmateckningsrätten som du möter inför undertecknandet av ett avtal, bör du för att vara på den säkra sidan på något sätt kontrollera så att personen har en fullmakt. VD har alltid rätt att företräda ett bolag inom ramen för den löpande förvaltningen. I aktuellt fall var X VD för ett av Apollos dotterbolag, varför X såsom VD för dotterbolaget inte automatiskt hade rätt att teckna Apollos firma. Men även om X hade varit VD för Apollo är det ändå inte säkert att målet fått en annan utgång. Beroende på vad som inryms i "den löpande förvaltningen" är det inte alltid tillräckligt att det är en VD som skriver under avtalet. Ska man nöja sig med detta måste en närmare analys alltid göras.

(Avtalsrätt, firmateckningsrätt, 2011-01-14)

Artikeln ovan är publicerad i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning.
Om artikeln citeras eller återges ska källan anges.