Ingen utredningsskyldighet vid upphandlingsmål

Regeringsrätten har i ett avgörande från slutet av förra året uttryckt att huvudregeln för domstolens utredningsansvar vid upphandlingsmål är att avsteg ska göras från förvaltningsprocesslagen.

Reglerna om processen för mål om offentlig upphandling finns i förvaltningsprocesslagen (FPL). Domstolarnas utredningsansvar enligt FPL har sin grund i förhållandet att förvaltningsprocesserna tidigare ofta var en enpartsprocess där den enskilde vanligtvis saknade ombud. Detta innebar att det ansågs lämpligt att domstolarna skulle bistå med hjälp beträffande utredningen av målet. Upphandlingsprocesserna är idag så gott som alltid tvåpartsprocesser där den enskilde, vilken ofta har ombud, har en myndighet som motpart. En följd av denna utveckling är att officialprincipen gör sig mindre gällande.

Ej åberopad brist till grund för dom
I aktuellt mål konstaterade första instans, länsrätten (idag förvaltningsrätten), att det av förfrågningsunderlaget inte framgick vilka parametrar i anbudet som den upphandlande myndigheten skulle tillmäta betydelse, eller hur dessa senare skulle värderas. Upphandlingen ansågs därmed brista i transparens och domstolen fastslog därav att upphandlingen skulle göras om. Det intressanta i denna dom är att bristen, som alltså låg till grund för domstolens dom, inte hade åberopats av sökanden.
Regeringsrätten konstaterade senare att det av EU-domstolens praxis framgår att det är nationell lag som reglerar om och i vilken utsträckning svenska domstolar kan pröva felaktigheter som inte har åberopats tidigare i en process. Detta regleras inte i LOU, varför den allmänna bestämmelsen om utredningsansvar i FPL blir tillämplig. Bestämmelsen finns i 8 §, i vilken det anges att domstolen ska se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Bestämmelsen ger uttryck för den s.k. officialprincipen. Motsatsen till denna princip är förhandlingsprincipen, vilken i sin renodlade form innebär att ansvaret för utredningen ligger helt på parterna.
Regeringsrätten ansåg i domen att mål om offentlig upphandling i princip gäller ekonomiska förhållanden mellan enskilda näringsidkare. Dessa mål har alltså större likhet med sådana mål där man inom den allmänna processrätten tillämpar förhandlingsprincipen (d.v.s. att ansvaret för utredningen ligger på parterna) än med för förvaltningsdomstolen typiska mål, för vilka FPL konstruerats. Mot bakgrund härav uttalar Regeringsrätten att officialprincipen måste tillämpas på ett försiktigt sätt i mål om offentlig upphandling. Som huvudprincip bör krävas att den part som gör gällande att en upphandling är felaktig på ett klart och tydligt sätt anger vilka omständigheter han grundar sin talan på. Således gjorde länsrätten fel som beaktade en omständighet i målet som sökanden inte åberopat.

Huvudregeln ? avsteg från förvaltningsprocesslagen
Regeringsrättens dom innehåller alltså en bedömning av vad som är huvudregeln beträffande domstolarnas utredningsansvar vid mål om offentlig upphandling. Det finns dock inget som hindrar att domstolen i ett enskilt mål om överprövning av offentlig upphandling gör en lämplighetsprövning av i vilken utsträckning officialprincipen ska tillämpas. Dock finns starka skäl att utgå ifrån att domstolen endast undantagsvis kommer att frångå den i nu aktuella domen uttalade huvudprincipen.
Det är också möjligt att argumentera för att vad som i domen anges om officialprincipens tillämplighet vid ingripanden enligt LOU även bör gälla för andra typer av mål i förvaltningsdomstol som visar stora likheter med allmänna processrättsliga mål. Detta torde vara rimligt med tanke på det resonemang som Regeringsrätten för i målet.

(Förvaltningsprocessrätt, Officialprincipen, Offentlig Upphandling, 2010-08-13)

Artikeln ovan är publicerad i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning.
Om artikeln citeras eller återges ska källan anges.