Stopp för kommunernas rätt att "förköpa" fastigheter
Förköpslagen infördes år 1968 för att förbättra kommuners möjlighet att bli ägare av mark för framtida tätortsexpansion. Nu avskaffas den kommunala förköpsrätten.
Förköpslagen har varit i kraft sedan 1968 med ett syfte att främja en aktiv markpolitik. För att kunna genomföra angelägna samhällsbyggnadsåtgärder behöver kommunen komma i besittning av mark för ändamålet. Kommunernas behov har reglerats genom olika lagar avseende såväl frivilliga som tvångsvisa överlåtelser av fast egendom.
En frivillig överlåtelse är en överenskommelse mellan kommun och fastighetsägare enligt jordabalkens regler. Tvångsvisa förvärv kan ske med stöd av expropriationslagen. Förköp har fungerat som ett mellanting, som ett instrument vid sidan om frivilliga och tvångsvisa överlåtelser.
Det speciella med förköp
Förköp skiljer sig från expropriation genom att överlåtelsen grundar sig på ett frivilligt val att sälja fastigheten. Kommunen får besked om aktuella försäljningar och kan meddela att den vill förköpa en viss fastighet. Om överlåtelsen uppfyller de krav som förköpslagen uppställer och inte anses som "oskälig" har fastighetsägaren ingen möjlighet att hindra att kommunen inträder som köpare.
Det finns dock en möjlighet för säljare och köpare att bestrida kommunens beslut om förköp. Vill kommunen ändå stå fast vid sitt beslut är kommunen tvungen att ansöka om tillstånd till förköp hos regeringen. Regeringen kan i sin tur vägra tillstånd om överlåtelsen anses "oskälig" med hänsyn till förhållandet mellan säljare och köpare och särskilda omständigheter vid försäljningen. Handläggningstiderna vid ett överklagande till Regeringen beräknas till ca. åtta månader. Skulle ärendet överklagas till Regeringsrätten förlängs handläggningstiden med ytterligare 16 månader.
Varför upphävs lagen?
Förköpslagen upphävs eftersom den har lett till oproportionerlig stora kostnader för kommuner, myndigheter, domstolar, fastighetsmäklare, bankväsendet, och såklart köpare och säljare på fastighetsmarknaden. Boverket har vid två tillfällen fått i uppdrag att utvärdera förköpslagen, första gången 1992 och senast 2008, och vid båda tillfällena kommit fram till att kostnaderna är betydligt större än vinningen. Av rapporten från 2008 framgår att kommunerna handlade ca. 45 000 förköpsärenden per år, men att fullbordade förköp under de senaste 10 åren endast uppgått till ca. 15 per år. Enligt beräkningar har bara kommunernas administrativa kostnader uppgått till ca 17 miljoner kronor per år. Kostnaderna för parterna - både köpare och säljare - har beräknats uppgå till ca. 2 miljoner kronor per år.
Detta tillsammans med bl.a. den omständigheten att lagen dessutom har varit relativt enkel att kringgå, har resulterat i att förköpslagen i allt väsentligt inte längre anses uppfylla sitt syfte. Regeringen har alltså kommit fram till att förköpslagen har spelat ut sin roll, och upphäver lagen från och med 1 maj 2010.
(Fastighetsrätt, Offentlig rätt (Förköp), 2010-05-07).
Artikeln ovan är publicerad i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning.
Om artikeln citeras eller återges ska källan anges.



