Nyheter att vänta inom offentlig upphandling

''Lägsta pris'' ersätts med ''lägsta kostnad'', osunda affärsmetoder motarbetas och miljö- och andra samhällsmål lyfts fram när upphandlingarna effektiviseras enligt nytt förslag.

Den 20 december 2011 presenterade kommissionen ett nytt förslag till offentlig upphandling (2011/0438 (COD)) tillsammans med ett nytt förslag till försörjningsdirektiv (2011/0439 (COD)). Dessa förslag avses ersätta nuvarande klassiska direktiv (2004/18/EG) och försörjningsdirektivet (2004/17/EG) som de centrala rättsakterna i EU:s lagstiftning om offentlig upphandling, med komplettering av viss ytterligare lagstiftning. Förslagen utgör en del av den s.k. Europa 2020-strategien.
 
Förslagen har två kompletterande mål:

  • Att öka effektiviteten i offentliga utgifter för att säkra bästa möjliga upphandlingsresultat när det gäller att få valuta för pengarna. Detta innebär framför allt att förenkla de nuvarande reglerna för offentlig upphandling och göra dem mer flexibla.
  • Att ge upphandlare bättre möjligheter att använda offentlig upphandling till stöd för gemensamma samhälleliga mål, såsom skyddet av miljön, högre resurs- och energieffektivitet, kampen mot klimatförändringar, främjande av innovation, sysselsättning och social integration samt säkerställande av bästa tänkbara villkor för tillhandahållande av sociala tjänster av hög kvalitet. Förslagen innehåller fem huvudområden; förenkling av och ökad flexibilitet för upphandlingsreglerna, strategisk användning för att möta nya utmaningar, bättre tillgång till marknaden för små-, medelstora och nystartade företag, sunda förfaranden och förvaltning (tillsyn och vägledning). Nyheterna som förslagen innebär är i sort sett desamma för både den s.k. klassiska sektorn och försörjningssektorerna. Under respektive nedan angivna huvudområde listas några av de nyheter som förslagen innebär. Listan är naturligtvis inte uttömmande.


Förenklade och mer flexibla upphandlingsregler

  • Avskaffande av den traditionella uppdelningen i så kallade A- och B-tjänster, med syfte att förtydliga tillämpningsområdet för upphandlingslagarna.
  • Vissa ändringar av de upphandlande myndigheternas verktygslåda för att underlätta e-upphandling.
  • Enklare system för upphandlande myndigheter under den centrala nivån: förslaget innehåller ett förenklat upphandlingssystem som är tillämpligt på alla upphandlande myndigheter under den centrala statliga nivån, exempelvis lokala och regionala myndigheter. Dessa upphandlare får använda ett förhandsmeddelande som förfarande för konkurrensutsatt upphandling. Om de utnyttjar denna möjlighet behöver de inte offentliggöra ett separat meddelande om upphandling innan de inleder upphandlingsförfarandet. De får också fastställa vissa tidsfrister på ett mer flexibelt sätt genom ömsesidig överenskommelse med deltagarna.
  • Främjande av e-upphandling. Förslagen innehåller en rad bestämmelser som syftar till att hjälpa medlemsstaterna att gå över till e-upphandling så att leverantörerna kan delta i upphandlingsförfaranden online på hela den inre marknaden. På så sätt hoppas man på betydande besparingar och förbättrade upphandlingsresultat samtidigt som slöseri och fel minskas.
  • Moderniseringar av upphandlingsförfarandet som bl.a. att åtskillnaden mellan kvalificering och utvärdering, d.v.s. granskning av anbudsgivarna respektive av anbuden, har tonats ned för att möjliggöra prövning av anbuden före prövning av anbudsgivarna.
  • Möjlighet att utesluta leverantörerna på grundval av egen erfarenhet från utförandet av tidigare kontrakt.


Strategisk användning av offentlig upphandling som svar på nya utmaningar

  • Utvärderingskriterierna ändras så att utvärderingskriteriet lägsta pris istället blir lägsta kostnad. Tanken med detta är att de upphandlande myndigheterna ska kunna bygga sina tilldelningsbeslut på livscykelkostnaden för de produkter, tjänster eller byggentreprenader som upphandlas. Livscykeln rymmer alla stadier från råvaru- och resursanskaffning till bortskaffande, röjning och avslutande.
  • Vid upphandling av sociala tjänster och utbildningstjänster och tjänster inom hälso- och sjukvården bör medlemsstaterna ha stor frihet att organisera valet av utförare, då dessa är av ett särskilt slag.


Bättre marknadstillträde för små-, medelstora och nystartade företag.

  • Förenkling av informationsskyldigheterna: förslag om att bl.a. självdeklarationer ska kunna användas som bevis vid kvalificeringen, att ett s.k. europeiskt upphandlingspass ska kunna användas som bevis på leverantörens kapacitet och att upphandlande myndigheter ska tvingas överväga om kontrakten kan delas upp.
  • En medlemsstat kan föreskriva att underleverantör ska kunna kräva direktbetalning från den upphandlande myndigheten.
  • Ett tak föreslås för hur stor omsättning som den upphandlande myndigheten kan kräva att leverantören har i förhållande till kontraktsvärdet.


Sunda förfaranden

  • Då offentlig upphandling har ansetts utgöra ett riskområde för osunda affärsmetoder med intressekonflikter, favorisering och korruption innehåller förslagen ett antal skyddsåtgärder mot dessa risker i form av jävsbestämmelser och bestämmelser om oseriöst beteende.


Tillsyn

  • Enligt kommissionens förslag ska varje medlemsstat utse dels ett nationellt tillsynsorgan, dels kunskapscentra som ska tillhandahålla professionellt stöd vid upphandlingar. Tillsynsorganet ska ha ett antal specifika uppgifter och ska årligen till kommissionen sammanställa det aktuella läget på upphandlingsområdet i medlemsstaten.


Tidplan
Förslagen ligger för tillfället hos Rådet (medlemsstaterna) och Europaparlamentet för förhandlingar och antagande. Under förutsättning att förslagen antas i slutet av 2012 måste medlemsstaterna ha implementerat direktiven senast den 30 juni 2014.

(Offentlig Upphandling. 2012-05-23)

Artikeln ovan är publicerad i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning.
Om artikeln citeras eller återges ska källan anges.

Facebook Twitter
Utskrift