Tyvärr, fordringen är inte preskriberad

En 17 år gammal fordran var enligt högsta domstolen inte preskriberad då åtminstone något av de 27 översända kravbreven ansågs ha nått gäldenären - oavsett om han läst dem eller inte.

Preskription innebär att en fordringsägare förlorar rätten att kräva ut den fordran som fordringsägaren har gentemot gäldenären. Omvänt kan man säga att när viss tid har förflutit från det att fordran uppkom, är gäldenären inte längre skyldig att betala till fordringsägaren. Det finns dock vissa undantag; preskriberade fordringar kan exempelvis i vissa fall användas till kvittning.
  Preskriptionstiden varierar beroende på vilken typ av fordran det är fråga om och kan vara mellan två och tio år. Om det inte finns någon särskild tid angiven gäller den allmänna preskriptionstiden på tio år.

Preskriptionsavbrott
Även om det från början finns en given preskriptionstid för en fordran, kan den förlängas genom s.k. preskriptionsavbrott. Detta kan ske på olika sätt, t.ex. att gäldenären utfäster eller verkställer betalning, genom att fordringsägaren framställer skriftligt krav eller inleder ett rättsligt förfarande.
  Preskriptionsavbrott kan göras så länge fordringsägaren anser det vara lämpligt. Det finns alltså ingen bortre gräns för hur lång tid en fordran kan göras gällande på detta sätt. När ett preskriptionsavbrott har gjorts börjar en helt ny preskriptionstid att löpa med samma längd som den ursprungliga preskriptionstiden.

Skriftliga krav och bevisning
Fordringsägare som framställer skriftliga krav mot gäldenärer har bevisbördan för att gäldenären har tagit del av kravet. Det är alltså fordringsägaren som står risken för att kravbrev eller skriftlig erinran inte når gäldenären och att preskriptionsavbrott därmed inte sker.
  Beviskravet har länge varit strängt mot fordringsägare, men har på senare tid ändrats genom högsta domstolens praxis, först i ett avgörande från 2007 och nu även genom det aktuella målet.

27 brev under årens lopp
Den aktuella fordringen fastställdes 1992 genom ett utslag. Preskriptionstiden på fordringen var tio år. När fordringsägaren under 2009 ansökte om verkställighet invände gäldenären att fordringen var preskriberad. Fordringsägaren kunde visa att 27 brev hade skickats till gäldenärens vid var tid registrerade folkbokföringsadresser. Endast ett brev hade kommit i retur. Gäldenären invände i sin tur att han inte varit bosatt på de adresser där han varit folkbokförd och att han inte tagit del av några kravbrev.
  Domstolen ansåg att gäldenären haft anledning att bevaka sin post vid sina olika folkbokföringsadresser, oavsett om han bott där eller inte. Även om han inte har bott på de aktuella adresserna ansågs försändelser som har delats ut där ha kommit honom tillhanda. Fordringsägaren behövde alltså inte visa att gäldenären faktiskt hade läst kravbreven och kunde därmed få betalt för sin fordran.

(Fordringar. Preskription. Preskriptionsavbrott. 2012-05-04)

Artikeln ovan är publicerad i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning.
Om artikeln citeras eller återges ska källan anges.

Facebook Twitter
Utskrift